Favoriseringspolitik skapar bara fler sverigedemokrater

Lite spännande är det att se hur kristdemokraternas partiledare Ebba Busch ärende utvecklar sig i tingsrätten. Lyckligtvis är jag inte bunden av någon ed vilket gör att mina ord är fria.

När Busch valdes fram för att ersätta Göran Hägglund var det ett enormt misstag. Hägglund var rolig och schysst, vilket är ungefär raka motsatsen till Busch.

I Uppsala marscherade sverigedemokraterna med i förstamajtåget, men de fick inte veva med sina flaggor. Jag har svårt att föreställa mig att sverigedemokraterna hade lika bra ingångar i Jönköpingstrakten.

Efter en kort tid valde jag senare lämna partiet. I all tysthet för att inte väcka ont blod. Tvärtom var det fler gamla moderater som tyckte att jag hittat hem när valet låg på socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna har därefter tornat upp som en blixt ifrån klar himmel. Göran Greider twittrade häromdagen om ”tyvärr (—) ett litet steg åt höger i migrationspolitiken”.

Helt stängda är inte gränserna. Igår talade jag med en kvinna från Nigeria. Hon kom i september 2020 till sin man som besökt sitt hemland. Därefter blev hon gravid och de gifte sig i Nigeria. För att senare landa i Sverige med deras nu treåriga son.

Medelklassen i Nigeria är betydligt starkare än i många andra afrikanska länder. Hon fnös lite åt när jag sa att unga pojkar från Nigeria sålde kokain och befolkade fängelserna på 90-talet. ”Inte alla är sådana”, sa hon och berättade att hon hade en magisternivå från universitetet och tidigare jobbat som lärare. ”Det handlar om att följa sina drömmar”.

I vilket fall bjöd jag dem senare på glass när barnen på gården lekte med varandra. 46 kronor kostade glasspaketet för att riva ner gamla cementerade rasistiska strukturer som grundar sig på hudfärg. Hon log och kände sig till freds med sitt barn som fick vara med och leka med de andra barnen.

Hur viktigt är det inte att bygga broar för att överbrygga segregationen i skolan? I bostadsområdet? Trotsa den gamla inrotade rasismen?

I Formel 1 som snart börjar (11 mars) stod det på samtliga bilars fjolårsdekaler följande: ”End Racism Now”.

Och, vad hände med det schyssta partiet?

Nej, vad det här handlar om är maktspråk, pengar och inflytande. Det finns två slags politiker. En som skor sig på andras bekostnad och de som ser politiken som ett kall för högre rättvisa och likvärdighet, enligt en rapport om kommunalpolitik.

Det enda sättet att råda bot på egoism är att använda andra medel. Genom att arbeta för likabehandling (istället för favorisering) tror jag vi har kommit ett steg närmare.

Istället för att några barn får glass får alla glass. Principen är således inte omöjlig att uppnå.

Liknande utveckling ser vi idag gällande vaccinationerna där de med störst behov får gå först.

De sköraste av de sköra är skyddade när den tredje vågen nu kommer.

Att favorisera särskilda migranter och tiggare framför andra vanliga är fel. Socioekonomiska klasser är inte ”sköra”. Favoriseringspolitik skapar bara osämja och fler sverigedemokrater.

Här ligger det en paradox i utgivandet. Bergspredikan förklarar det med att den högra handen inte ska veta vad den vänstra gör. Syftet är ändå att fler ska få det bättre och möjlighet att förverkliga sina drömmar.