Det våras för förtidspensionärer – på flykt från arbetet

Debatten om långtidscovid har tagit fart. Själv har jag uppmärksammat till synes friska personer, en form a A-människor, som helt plötsligt säckar ihop och går med respiratoriska syndrom på gatan och beter sig som 90-åringar. Här har det plötligt skapats en gräddfil för förtidspensionärer, vilket DN:s Hanne Kjöller varnar för tillhör tidlösa kultursjukdomar i samhället.

Först och främst måste jag rekommendera boken ”Manage your time or Time will manage you” av PJ Caposey där han går igenom kategorin människor som är ”work avoident”. Ytterst handlar det om ett beteende där formen är viktigare än målet, vilket i längden leder till motivationen, eller snarare ”grit”, gröps ur en organisation eller en persons liv.

Grit förklaras tydligt i Språktidningen som närmast besläktad med samlingsordet samvetsgrann. Att ge utrymme för ”grit” är ett medvetet val enligt PJ Caposey som förfäktar valet.

Han menar att om samhället inte är självreglerande leder det till att människor inte känner sig trygga att försöka och ta risker. Det här är viktigt för lärare i skolan som varje dag måste kämpa för att inte ge upp hoppet om besvärliga elever. Känner de inte sig trygga att försöka med alla till buds stående medel kommer de bli ”work avoidant”.

Låt säga under pandemin har kategorin blivit tydlig i det kvalitativa utbudet mellan olika digitala konferensprogram. Att skapa en digital miljö är minst lika viktigt som den verkliga miljön. Sedan krävs det också förmåga att redigera och göra utbudet attraktivt.

Det är helt enkelt ett arbete som behöver göras. När det inte blir gjort uppstår det en form av stillestånd. Det är den stora skillnaden mellan att göra något och inte göra något.

Att skapa en positiv atmosfär handlar om människor – inte om politik eller organisationer. Det handlar om att ha positiva förväntningar på dem istället för att se vad de inte kan utföra. Här handlar det om att fostra positiva arbetsrelationer.

Ytterst handlar det om att se från ett annat perspektiv gällande de som är ”work avoidant” eftersom de smälter in i formen utan att göra jobbet, vilket i sig säger något om hur rädda de här människorna är egentligen.

Slutligen kan ingen vara självtillräcklig eftersom vi alla har blinda fläckar. Det är vetskapen om dem som gör oss till människor som vågar förändra.