Migrationsdebatten har tagit fart i S

Efter att L valde att verka för en borglig regering med passivt stöd från SD har migrationsdebatten stramats åt i S. Några säger att frågan skär genom det egna partiet medan jag med andra ser det som ett vägval i tiden.

Historiskt var Sverige ett land som förlorade miljontals människor som flyttade till USA vid förra sekelskiftet. Potatisen och en massiva befolkningstillväxt tvingade människor till städerna och utanför dem för att söka lyckan på annat håll.

Wilhelm Moberg har beskrivit denna process tämligen ingående ungefär på samma sätt som Moa Martinsson är feminismens förgrundsperson i Sverige. De skriver osminkat om smärtan och det vardagliga eländet där guldkanten saknas och lidandet är som ett öppet sår.

När drömmen om ett stort Sverige slog fart var det Kanada som stod som förebild. Inte ens USA har lyckats särskilt bra att kulturellt mangla föreställningar lika skickligt som kanadensarna, vars motsvarighet finns i Frankrike.

Storbritannien har också stramat åt. I och med Brexit sa Boris Johnson nej till EUs öppna gränser och lagom till Brexit kom lockdowns med pandemin där gränser stängdes för att stoppa smittspridningen.

Att L valde som de gjorde har skakat om den politiska agendan till grunden. Åtstramningar och fler som saknar tydlig anknytning till Sverige får flytta tillbaka till sina hemländer. Till och med de minderåriga eller de på gränsen eller bortom gränsen från 18-årsdagen har flugits tillbaka.

Verkligheten är att svenska folket vill det. Här har S partiledningen varit lyhörd för de små partiernas vägval. Den som har tentaklerna mot regeringen har redan snappat upp budskapet.

Själv har jag ju föräldrar som kom hit från Finland på 70-talet. Kriget var ju tämligen påtagligt och redan på 1950-talet arrangerades det F1-race i Helsingfors för att få människorna att glömma eländet från kriget.

Det fanns ett behov av avkoppling helt enkelt från verklighetens mörka sidor. Att lägga livet och politiken tillrätta har varit vägen ganska länge. Tills bostadsområden som tidigare varit arbetarkvarter har blivit otrygghetens näste.

Här är framtidstron borta. Istället finns en utbredd likgiltighet för de normer och krav som ställs på svenska medborgare. Allemansrätten innebär exempelvis en rättighet men också en skyldighet att inte förstöra marken, störa djuren i skogen eller skräpa ner.

Här råder ignorans. Här blir kommunens insatser tämligen torftiga. Tiden som går är ett tämligen trubbigt vapen. Istället gror den negativa spiral som finns i de utsatta områdena och som gör nöden och radikalismen tämligen påtaglig.

Kommunen och staten har för länge sedan tappat kontrollen vilket gör de invandrartäta områdena till utsatta. Här är det snabba pengar som gäller. Det finansierar vapenhandel och militärliknande organisationer. Istället för ett kalifat har drömmen om kontroll blivit lag. Vägkontroller av militära gång som är vanliga i afrikanska länder torde vara en likhet.

Det är klart med en sådan utveckling säga att integrationen har misslyckats. Processen att få lokal anknytning till det nya hemlandet har gravt gått åt fel håll.

I den här världen styr männen. De mjuka männen håller sig på avstånd och bildar familj och har en distanserad lojalitet till dem. En viss praktisk frihet är tillåten men den yttre formen är tydlig – gängen har sista ordet.

Liberalerna var som sagt tidigare folkpartister. Anledningen till just liberalerna var att mota ut de kristna som betonade ansvar. Ofta tillhörde de lärarfacket.

Även C var delaktig i liberalismen. Tidigare tillhörde de högerfalangen men liksom L adopterade de extrema tonarter. De såg billig arbetskraft i den höga invandringen. Ingen direkt hemlighet inom städbranschen eller industrin.

Södertälje blev så invandrartät att svenskarna flyttade ut. Då till Nykvarn. Liknande hände i Malmö där svenskarna flyttade ut till mindre orter.

Droppen kom 2015 när Sverige tog emot 160,000 människor. En droppe i havet tycker vissa men de skattebetalare som fått sin sjukpenning eller LSS indragen eller kraftigt decimerad är upprörda. När socialnämnderna sitter med munkavle har Försäkringskassan samma bekymmer. Därför är Uppdrag Gransknings avslöjande viktigt att beakta.

Det sätter punkt för en tid av stöld från svenska folket som jobbat och blivit sjuka. Naturligtvis retar det här vanliga människor och de enda som vågar säga som det är öppet är SD – som möter på armerat motstånd. Fast M har redan gett dem understöd som är betydligt svårare att desarmera.

SD har ju en partiledare som putsad fasaden som ett S-kommunalråd uttryckte det. När L sällar sig på Ms sida blir Januariavtalet hotat.

L kastar helt enkelt av sig sin socialliberala tvångströja och väljer ett passivt stöd till SD.

Nu har S adopterat samma politiska budskap, men med rätten att sätta sin egen finish på den. Nu finns det politiskt underlag för en skarpare linje. Att medborgarskapet blir återkallat för de som inte anpassar sig till svenska mått har tidigare utretts av socialdemokraterna.

Men en tuffare linje med FRA-bevakning av de militanta gängen och nödvändiga grundlagsändringar för utvisa de likgiltiga som gör allt för att orsaka skada på samhället är tämligen repressivt.

Å andra sidan slipper tiden bli en tickande bomb. Skönt att världen och även Sverige har blivit klokare. Dumhetens tid är förbi. Några kallar det stolt för att ljuga – men dumheter borde det benämnas.