SD adresserar kritiken fel på 1 maj

Socialdemokraterna firar idag 1 maj, vilket är arbetarens dag. Det finns få partier som lyckats behålla makten så länge, vilket naturligtvis samlar på sig mängder av kritik. Efter att jag gick med 2014 har jag inte ångrat en dag mitt kliv till vänster från kristdemokraterna.

Visserligen är kritiken både saftig och mustig. Det är lätt att tro på den eftersom den har sina poänger, men liksom Reinfeldt lyckades manövrera bort Göran Persson och Mona Sahlin och Håkan Juholt, blev stämningen en annan med Stefan Löfven. Alliansen har spruckit och minnena av att bada i en tunna har glömts bort för länge sedan.

Då var Sverigedemokraterna ett litet parti. Reinfeldt valde att öppna Sveriges portar på vidgavel för den arabiska vårens misslyckanden i Syrien, som stöddes av dåvarande presidenten Barack Obama som såg på när regimen i Syrien slaktade oppositionen med både Saringas och Klorin. Hårda ord kan tyckas, men så här skriver professor David Greenberg på Foreign Affairs: ”It’s becoming clear that the loss of life and the humanitarian crisis represent just the first of many consequences that historians will have to assess as they ask how the United States, under Obama’s leadership, chose to deal, or not to deal, with the Syrian Civil War. And if historians tend to give presidents a pass on failing to arrest slaughter, they are not so generous in evaluating the loss of American influence around the world.”

Här fick lilla Sverige spela stor roll. 160 000 flyktingar kom 2015, vilket skulle motsvara att USA tog emot 5 312 000 flyktingar. Efter att Reinfeldt spelade högt på humanitära hästar bäddade han också för den kritik som Sverigedemokraterna idag lever på men som Socialdemokraterna tvingas lösa. Precis som Jimmie Åkesson och Magnus Persson (SD) skriver i Expressen: ”Att rasera den svenska välfärden genom att aktivt fördela bort pengar från de som byggt landet är enligt vår uppfattning både osolidariskt och omoraliskt” springer de rakt in i famnen på Ulf Kristersson (M).

Dåvarande Ulf Kristersson var den som såg till att montera ner den svenska välfärden med människor som blev sjuka. Han införde stupstocken och stigmatiserade underförstått svenskar som lata, medan Reinfeldt stigmatiserade svenskar som sovande.

Om svenskar var lika stilla och sovande som Reinfeldt och Kristerssons fördomar skulle coronapandemin slagit betydligt mildare. Istället visar det sig att svenskar är ovanligt aktiva och flyger kors och tvärs över jorden till och med när de är pensionerade.

Hur socialdemokraterna navigerar sig i EU beskriver Hans Dahlgren (S) i ett annat sammanhang: ” Ett viktigt system för att villkora utbetalning av EU-pengar med respekt för rättsstaten. Samtidigt kunde historiska rabatter på Sveriges EU-avgift säkras. Det här är raka motsatsen till att vika ned sig.” Här beskrivs Löfven som en stark förhandlare.

Det är tydligt att Socialdemokraterna får verkställa Moderaternas politik, vilket innebär att skapa arbetstillfällen för de människor som kommit till Sverige. I regeringsställning är det C som vill ha låga löner, vilket betyder att SD ska rikta kritiken åt rätt håll.

För den som lärt sig läsa mellan raderna förstår en sak. Sverigedemokraterna leker med kritiken och adresserar den helt i fel riktning. Tänk SD i regeringsställning – kommer de skylla sina egna beslut på Moderaterna? I regeringen måste alla hålla ihop – annars är det ingen regering!

Det bäddar inte för något gott samarbete. V kan inte ingå i regeringen eftersom de riktar öppet kritik mot den. Det säger sig självt att interna problem får skötas i källaren, men om SD ska ge sig ner i källaren får de gärna tända lampan först.