På Facebook är Löfven hyllad, på Twitter ratad

På Twitter får Stefan Löfven stark kritik från nättrollen, men på Facebook så får han stor uppbackning från användare som är identifierade. Där flödar emojien medan på Twitter flödar ironin med många sarkastiska poäng. Vilken sida ska jag välja?

Först det positiva. Hyresrätternas framtid är säkrad! Även om det skett på kommunal nivå som exempelvis i Nyköping eller andra kommuner där hyresgästföreningen anställt trogna tjänstemän från kommunen som förlängda armen för makthavare så har korruptionen inte nått alla medlemmar, och framför allt inte Nooshi Dadgostar som förberett sig för strid om hyrorna i tio år. I Alby tog hon strid för hyresrätten och samlade underskrifter från t-banan för att marknadshyrorna inte skulle få fäste. Föräldrarna flyttade från Iran till Sverige och tvingades byta bostad inom allmännyttan när hyrorna chockhöjdes, skriver DN och Expressen.

Finland som har marknadshyror har hyresrätter för de med låga inkomster, fabriksarbetare och föreningar. Där har likvärdigheten inte samma fäste som i Sverige. Där finns det så kallade Arava-lägenheter, vilket Dagens Arena skriver lite om. Mina föräldrar sökte en sådan lägenhet när de flyttade ihop i Helsingfors i slutet av 1960-talet, men fick ingen. Det ledde till att de sökte lyckan i Sverige.

Att Stefan Löfven har fallit har skakat om Finland likaså. Där försöker de förstå varför regeringen föll och bakgrunden till den. Förklaringarna handlar om att grunden redan av osäker, en tickande bomb, där januariavtalet var en balansgång mellan olika intressen som stod emot varandra. Stefan Löfven valdes för att han är van att förhandla. En styrka som socialdemokraterna värderar då partiet inte längre får lika brett stöd från väljarna.

Det är lätt att förstå varför socialdemokraterna i framtiden inte kommer lita på centern fullt ut. Annie Lööf kunde när som helst vara minst lika klok som i Alliansens dagar då Mats Odell (KD) förhandlade med hyresgästföreningen. Att respekten saknades för hyresgästföreningen kan mer handla om att organisationen blivit kraftfullt vingklippt under åren. Men, om organisationen är svag, betyder ju inte att värderingarna försvinner från medlemmarna, vilket Nooshi Dadgostar tydligt visar.

Om Ulf Kristersson (M) tar Jimmie Åkesson (SD) under armarna som idag i riksdagen där han gjöt olja över vågorna för att lätta på trycket mot deras framtida samarbetspartner, så har Stefan Löfven och Annie Lööf helt bränt sina broar till ett samarbete med Åkesson.

Är det inte ganska konstigt? Både socialdemokraterna och centern är ju de partier som historiskt varit mest rasistiska är idag de som håller fanan högst ifråga om tolerans och likvärdighet. Sverigedemokraterna har ju fått tongivande avhoppare från kristdemokraterna, centern och från vänsterpartiet. Samtidigt är väljarflykten 140,000 enligt Expressen. Vidar Andersson menar att socialdemokraterna då och då låta som SD för att ta igen förlorad terräng.

Problemet är att Jimmie Åkesson känner sig rätt så mörbultad av Stefan Löfven – och Annie Lööf, vilket omöjliggör deras framtid som partiledare om förlorad terräng-strategin ska övergå till att bli mer frekvent. Här kommer partistyrelsen få det ovanligt svettigt.

Om det råder sådan samförstånd mellan Stefan Löfven och Annie Lööf i migrationsfrågan var det samförståndet lika med bortblåst i fråga om marknadshyrorna. Det betyder ju ett rejält avsteg från tidigare förhandlingar om att hålla sverigedemokraterna borta från makten.

I en politisk färgad dokumentär i sverigedemokraternas film på Youtube ”Ett folk, Ett parti” som setts av 743,404 tittare finns det flera avsnitt som styrker om tidsandan. Den har tagits upp i offentlig media med silkesvantar. Skulle Sverige vara som Storbritannien där Black Lives Matter hade flera företrädare ifrågasatts och förkastats.

Onekligen räcker inte att hålla Jimmie Åkesson borta från makten som en förenad strategi – då marknadshyror helt splittrar V och C åt. Det betyder ju någonstans att om Annie Lööf inte ger med sig, så kommer Sverige kastas in i ett nyval. Alternativet är att Stefan Löven och Annie Lööf avgår eftersom både S och C behöver göra som M, vilket de båda svurit sig fria ifrån att göra.

Fram tonar en bild där Ulf Kristersson tycks vara den som drar längsta stråt i stacken. Januariöverenskommelsen har fallit. Samtidigt saknar han underlag för regeringsmakten, vilket innebär att nyval står närmare dörren än väntat.