Dadgostar synade Löfvens ”blockpolitiken fördummar”

Ibland undrar jag hur djävulen själv läser Bibeln. Lite så kan det vara när politiska företrädare ska kommentera varandra. Särskilt partiledare som står närmast grytorna. Lite så här raljant kunde jag skriva för tio år sedan. Hundratals och tusentals älskade de dimmiga ordens betydelse och kunde utläsa lite av vad de själva kände eller tyckte.

Idag har företrädarna blivit fler. Verkligheten har blivit mer komplicerad och svårare att analysera. Analysera är en sak, vilket ofta sker i mina texter, men kategorisera kräver eftertankens styrka att se med andras ögon på vad som skett.

Nu när Stefan Löfven har bestämt sig för att lämna partiledarposten skrev jag igår att relationen med vänsterpartiet var avgörande för hans avgång. Jonas Sjöstedt kan själv i DN berätta mer om samtalen. Här levereras en del hårda ord på löpande band som rättfärdigar att Nooshi Dadgostar fällde regeringen, men skillnaden mellan de två är att han höll tyst och accepterade sprickan i Alliansen med sprickan mellan S och V.

Underförstått ”att socialdemokraterna ville driva högerpolitik.” Egentligen säger han: ”Löfven vill inte bedriva vänsterpolitik”. Snarare verkställdes en hel del beska droppar för att minimera negativa konsekvenser som skulle skett om en högerregering fick hela makten. Nu skedde det delvis, men aldrig helt.

Både M, SD, KD och L är intresserade av regeringsmakten. De kan också leverera en del vänsterpolitik för att idka självkritik. Åkesson berömde Dadgostar för sin övertygelse om hyresrättens symbolvärde. Åkesson är ju den största kritikern av alla partiledare hur gamla hyresrätter används för att ta emot flyktingar från andra länder. Egenintresset att fälla Löfven har större symbolvärde helt enkelt.

Vad Sjöstedt trots allt gjorde var att strategiskt hålla fast vid en tyst ideologisk överenskommelse. Han kunde vara kall – eller cool, som det brukar heta i folkmun.

Nu är relationen mellan S och V känslig. Många har hjärtat till vänster, brukar det heta inom socialdemokraterna. Socialdemokraterna är också ett pragmatiskt parti som sätter stort värde i att styra. Det värdet är inte lika stort hos vänsterpartiet, som är mer ideologiskt förankrat medan ingångna avtal hålls till varje pris, enligt Löfven.

Problemet är att Löfven hade inget avtal med Sjöstedt. Eller med Dadgostar. De var helt enkelt ”fria” att se till sina ideologiskt färgade sakfrågor om de ville. Att överskrida ”friheten” innebar per automatik en regeringskris. Omvänt sett hämnades ”Alliansen” med att strypa relationen mellan S och V när S lyckades splittra Alliansen.

Med andra ord skulle man kunna säga att Dadgostar synade helt enkelt Löfven som fick smaka på sin egen medicin att ”blockpolitiken fördummar”.