Min tur. Din tur. Där föds strukturen.

Idag är det luciadagen som har sin grund i den romersk-katolska kyrkan, skriver Wikipedia. Det firar vi med luciatåg vars enda riktmärke idag är ljuset då det är den mörkaste natten av året i Sverige.

Igår på fullmäktige stod socialdemokraterna står upp för det fria skolvalet i Nyköping. Det är i princip så att föräldrarna själva får bestämma vilken skola de vill placera sina barn.

Själv har jag placerat mitt barn på en kommunal förskola vilket ger möjligheter till att från barnsben kunna förhålla sig till fler kulturer än en enda. Det sker naturligt.

Av någon anledning har kulturellt heterogena skolor blivit ett handikapp för barnens förförståelse av sig själva i en global värld som redan öppnar sig på morgonstunden med Sunny Bunnies som ockuperat sökorden på mitt konto på Youtube. Färgerna på dem är modernt blå, grön, orange, rosa och lila. De studsar omkring och ramlar, vilket upptar mitt barns utveckling av kroppslig kontroll.

Det är också hennes framtid jag vill kämpa för som förälder. Knappast abdikera från föräldraansvaret eller uppmuntra någon annan kultur i vår kommun att göra det.

Storleken för skolans budget är 985,000,000 kronor per år i Nyköping. Bara summan kan få en att hissna, men uttrycker det här värdet som jag också känner.

Det är våra barns framtid. En siffra oavsett storlek kan inte ersätta föräldraansvaret.

En bra skola har också bra föräldrar.

En bra skola har trygga och kompetenta lärare.

Sedan har lärarbristen blivit påtaglig på landsbygden, vilket gör att uppgivenheten lätt odlas då populariteten att bo på landsorten minskar. Den utvecklingen kan vi inte acceptera.

Själv minns jag min lärare i ettan i Charlottenborgsskolan i Motala. Hon kunde disciplinera oss pojkar med mycket spring i benen. På rasterna plockade vi hasselnötter i den närliggande skogen eller spelade fotboll med de större grabbarna.

Fröken testade alla metoder i sin pedagogik. En klasskamrat minns hur han fick plocka blommor åt henne som straff medan jag minns kvarsittningen som outhärdlig.

Att barn har olika personligheter känner de flesta två- och trebarnsföräldrar till. För en lärare med dussintals barn är ekvationen att försöka få barnen att komplettera varandra. Därför är det smått förödande när lärare byts ut. De får liksom aldrig chansen att bygga en trygg gemenskap.

Trygghet hänger ihop med ord som stabilitet och kommunikation byggs av ömsesidighet, förstärkning av det positiva och gränser som vetter mot det destruktiva. Där växer ett barn.

I dagens samhälle känns det minst lika viktigt att vara kompetent förälder som att vara kompetent lärare.

Därför känns debatten också lite vilsen. När lärarna slutar ta ansvar för landsbygden och när föräldrar slutar ta ansvar.

Här är det viktigt att inte bli för självgod. Hemmets trygga miljö får gärna sprida sig till skolan. Skolans pedagogiska utmaningar får gärna sprida sig till hemmet.

För mig handlar det om kommunikation där ömsesidighet står i centrum. Min tur. Din tur. Det är där strukturen föds.

Annonser

Det mellanmänskliga dramat drar till sig alla

Nu brukar jag sticka ut hakan ibland i samhällsdebatten. Just nu pågår en kampanj om #metoo och frågorna handlar om hur systematiskt kvinnor blivit trakasserade på jobbet av män som har makten att anställa dem eller få dem sparkade. Hierarkier som fungerar som skyddsnät mot falska anklagelser har nu att ta ställning för eller emot. I de flesta fall rämnar muren efter att berättelserna blivit fler.

#metoo har tagit mäktiga mäns ansvar och ledarskap till en ny nivå. Det är väldigt enkelt att skriva på Twitter om sina upplevelser. Vissa saker har hänt och tveksamhetens natur gör att det i slutändan handlar om att ord står mot ord och den trovärdige går som vinnare. Det är vad vi vet från rättsväsendet. När det sker systematiskt kan en åklagare välja att binda beteendet till ett brott. Det här är verkligheten för många.

Frågan är vad som är vad. Vad är sant och vad är falskt? Så bygger olika uppgifter från media situationer på varandra och slutligen tonar en bild av en förövare som utnyttjar sin maktposition. Plötsligt målas män med makt in i ett hörn. De verkar leva i en annan verklighet. De står över systemet och har sitt skydd i den. En viss rörelsefrihet i tjänsten som ger möjlighet att skapa en egen stil som de använder för att kuva och straffa andra.

Budskapet är tydligt: De ska inte bara låta bli att skrämmas, de ska bort eftersom de använder sig av trakasserier som vapen. Trots att de blivit tillsagda så fortsätter de att vara destruktiva i relation till kvinnor. De har passerat de personliga gränserna för länge sedan och ställt sig ovan dem. De ska sluta hotas och sparka de som står upp för sig själva.

Det låter rätt så vettigt.

Vetenskapen skulle nog kalla det här för att situationer utgör ledarskapet. Dessutom i en global kontext. Lite fånigt låter det akademiskt eftersom ”hela världen” för en amerikan betyder utanför USA. Globalism betyder egentligen att folk kommunicerar med folk på mellanmänsklig nivå i ett utbyte som myndigheter antingen kan följa med passivt eller om de vågar – ta taktpinnen och orkestrera därefter. En social nivå där man vågar vara obekväm.

På Facebook kan människor dyka in i varandras hem och se vad för livsvillkor de har. Det i sig utgör en attraktionskraft och skapar rörelser från Mellanöstern och Afrika.

#metoo sätter fingret på något annat. Här är den personliga berättelsen i centrum: ”Även jag har råkat ut för sexuella anspelningar och övertalningsförsök” varefter det kommer fram mer och mer ”om honom”. En kort berättelse med signalordet #metoo.

I princip bygger den mellanmänskliga diskursen på att återställa balansen. De som fått sparken bara för att de stått upp för sig själva kräver nu att de som utsatte dem för förtryck ska gå samma osäkra öde till mötes som de själva fick känna som straff för att de inte lydde blint.

Det låter också vettigt att återställa balansen.

Sverige är känt för sina ombudsmän. Det lär komma mer och mer budskap på det här området. Riktade som bud i en förhandling. De hierarkiska skyddsnäten har därför att ta ställning till ett destruktivt beteende.

Vem vill ha det egentligen?

Inte jag.

Är realpolitikens dagar tillbaka?

I en tweet 31/7 2017 skrev president Donald Trump aktiemarknaden nådde högsta nivån och att arbetslösheten sjunkit till lägsta nivå på 17 år. Då var arbetslösheten 4,3 procent.

Nu undrade New York Times några dagar senare om uppgifterna stämde och gav Trump rätt, men de kunde också peka på att lönerna inte stigit och att BNP stod i princip stilla med mera.

Frågan är ett halvår efteråt är om amerikanarna har fått det sämre eller bättre? Och vad för positiva som negativa lärdomar kan vi ta av det i Sverige?

Trump poängterade 4/11 2017 i en tweet att den positiva trenden fortsätter: 4,1 procent plus att aktiemarknaden når nya höjder på 5,4 trillioner dollar. Sedan trycket han på i kongressen för att sänka skatten för medelinkomsttagare.

Statsminister Stefan Löfven blir uppmärksammad i Politico där tid ges till att förklara den svenska modellen som beskrivs som etablerad dialog mellan arbetsgivare och arbetare som leder till ökade löner.

Jobbskatteavdraget var ju Alliansens modell för att höja lönen för låg- och medelinkomsttagare.

Svenska modellen är där arbetare tillsammans med arbetsgivare jobbar tillsammans 80 procent av tiden och 20 procent av tiden så diskuteras hur vinsterna ska fördelas.

Ändå är arbetslösheten fortsatt hög, då mellan 7,1 till 7,4 procent (juli 2017). Vad socialdemokraterna främst prioriterat under globala trycket är att undvika fallgropar där lönerna sänks.

Den här formen av låga löner har också gett grogrund för högerextrema grupper.

Nu är Trump oförutsägbar i sina politiska relationer men han är väldigt tydlig i sin kamp för både behålla arbetsgivare i USA och att öka livsvillkoren för arbetare. Då istället för att extrema marknadsliberaler ska kidnappa vinsten.

I Sverige hade vi ju Allra som kidnappade vinsten från pensionssparare.

I ett sådant sammanhang kunde svenska modellen kan göra störst nytta om den funnits med. Det viktiga är att socialdemokraterna inte blir uppköpta av de ekonomiska krafterna utan vågar hålla sikten klar.

Fast får pensionsspararna tillbaka sina vinster som gått förlorade? Nej, troligtvis inte eftersom de försvann i olika gömmor genom skattetrixande konster med juridiska förtecken.

De som kidnappade vinsten har fått löpa gatlopp och sitta i fängelse.

Det är här utnämningen av Thomas Bodström som landshövding i Stockholms län bli en belastning för Stefan Löfven.

Nu en liten bibelvers som avslutningsvis avslutar bitvis med allvar och humor på löv och Löfven.

Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skall grönska som löv. (Ords 11:28)

Varför gillar kritiker att fälla de som tänker positivt?

Det har varit upplopp i helgen i Brandkärr där 40-tal ungdomar kastat sten på räddningstjänsten. Det började med att någon började elda i den närliggande skolan och sedan krossades rutor. En mamma berättar att alla vet vilka det är, står det i dagens SN. Igår handlade också Agenda i SVT om Hedersförtrycket där barn- och äldreminister Åsa Regnér medverkade.

Det är ganska lätt att farhågorna växer när det kommer till samtal och diskussioner kring en helt annan kultur än vår egen som har andra villkor än våra egna för en samhällsidentitet. Vad är det vi möter och varför gör de så här, tänker de flesta. Några fnyser och knyter handen i fickan och mumlar om otacksamma invandrare.

För egen del har jag själv fått uppleva hedersförtrycket i unga pojkar som kulturella gränsvakter som vaktar kvinnornas tillvaro med järnhand med åtföljande hot mot omgivningen som försöker komma med påtryckningar om förändringar.

I jämförelse med försvars- och säkerhetspolitiken som mer handlade om muskelbyggande och teknikutveckling så är det här verkligt och nära medborgarna. Just de somaliska kvinnornas situation har uppmärksammats en hel del i Stockholm och även här i Nyköping, vilket jag tycker är bra. Att ge dem möjligheter på arbetsmarknaden har varit välkommet, vilket indikerar på att det är lättare att påverka med att förstärka livsvillkoren än annan kringverksamhet. I praktiken är det kommunen som får ta sitt ansvar än Verdandi och Hyresgästföreningen.

Hur ska vi annars komma ur en situation där vi lever i två parallella samhällen där otryggheten ökar? På sätt och vis accepteras parallella samhällen om de co-existerar med varandra, men när det inte fungerar så måste missnöjet utredas.

Jaha, för en etnolog är svaret givet. Här handlar det om att lära känna varandra. Det i sig kan vara tämligen hårresande att upptäcka skillnaderna i de kulturella uttrycken. En viss självkritik kan vara på sin plats.

I ljuset av #metoo så är knappast kulturens finrum heller så vackert jämställda som de själva vill framhävda. Ju högre upp man kommer på samhällsstegen desto större frestelser, brukar jag tänka varnande för mig själv.

Om det inte är frestelser så är det ökad stress. Det är i princip svårt att skydda sig emot i en organisation som landstinget Sörmland där stressen har en förmåga att fräta sig igenom och sätta sig på kroppen. Samtidigt vet läkarna som själva studerat till sig kunskaper som räddar liv att sjukvården är en stressad organisation.

Kontentan är att hemmets värld är guld värd och att ibland är det lättare att fokusera på de egna guldklimparna i vardagen som en solig morgon i november som annars brukar vara den mörkaste och gråaste månaden om året.

Sedan har jag själv fått kritik för att vara för positiv flera gånger av negativa människor. Det kan på sätt och vis bli en sport för de som hyllar kritiken att fälla de positivt tänkande personerna. De blir liksom ensamma i kritikens högborg och vägrar komma ur den. Att kommunikationsavdelningen har som uppgift att måla en bild av kommunen i ljusa och fördelaktiga toner tycker jag därför inte är fel.

För Nyköpings del handlar det om att få fler som jobbar i Stockholm att bosätta sig här, vilket också ökar skatteintäkterna för kommunen. Det i sig har blivit en framgångssaga. Om de ökade skatteintäkterna är mellan 350-500 miljoner så är 10 miljoner en väldigt billig kampanj. Kan Nyköping nischa sig som en barnvänlig och trygg kommun jämförelsevis mot Stockholms puls och brus och att pendlandet vara ett billigt pris att betala jämfört med lägga extra miljoner på ett hus så tycker jag det är bra.

Vart gick sedan skatteintäkterna?

Det är lätt att se det i nämndernas olika budget.

Kom det fram i nyheterna? Nej, så klart.

Förstärkning av hyresrätten som framtida boendeform

Igår presenterade en utredare med uppdrag från regeringen en mörk bild av rådande hyresmarknad. I allmänhet storstadsregioner men i synnerhet Stockholmsregionen. Det handlade om handel av hyresrätter och höga hyror vid andrahandskontrakt.

Den särskilda utredaren Jan Josefsson från Göta Hovrätt föreslog bland annat att den som hyr ut lägenheten måste ha varit bosatt på platsen i ett år innan en uthyrning i andra hand sker.

Plus att det inte ska gå att byta hyresrätten mot en annan ”bostad” utan endast mot en annan ”hyresrätt”.

Plus att den rekommenderade maxgränsen på 10 procent av hyran vid andrahandskontrakt ska lagstiftas.

I princip råder det vilda västern på bostadsmarknaden där hyresrätten har kidnappats av svarta börsmäklare som ägnar större delen av sin tid till penningtvätt i dess olika varianter.

Bankerna har kapitulerat och accepterat villkoren och ger stora lån som till de som köper ett hyreskontrakt.

Läget i Stockholm är så allvarligt att det undergräver möjligheterna till att hyra ut billiga lägenheter till de som flyttat dit. Där fungerar inte regeringens morot vilket därför blir till en piska.

Därför har det varit viktigt för regeringen att stoppa den olagliga bostadsmarknaden som vuxit sig stark i tider av stor bostadsbrist.

Både via piskan och moroten, som bostadsminister Peter Ericsson (mp) uttryckte sig i SVT Agenda, som också besvärade sig med att säga att Sverige inte endast bestod av Stockholm.

Nu när det behövs billiga hyresrätter för familjer från Syrien så kastar det om systemet rejält. För kommuner som saknar solidaritet har det sociala ansvaret blivit en barlast.

Med ett så cyniskt synsätt blir chanserna att klättra sig uppåt få eller inga alls i en framtida bostadskarriär.

Nu är det knappast mer marknadshyror som behövs. Istället är det hyresrätten som behöver ha minst lika hög standard som en bostadsrätt. Eller högre. De kommunala bolagen har därför ett stort ansvar i upprustningen av miljonprogramsområden där de får statligt stöd för att hålla hyrorna i schack.

Här har bostadsrättsföreningarna svårt att hålla jämn takt.

Det statliga stödet till de utsatta områdena är inte mer än rättvist eftersom hyrorna har använts till att bekosta den allmänna välfärden i kommunerna. Det är dags att betala tillbaka. Främst ger det möjlighet för de ekonomiskt resurssvaga att bo kvar.

I Nyköping kommer hyrorna att vara på befintlig nivå i Brandkärr.

Det kommer också bli en lugn seger för hyresrätten som ett handlingskraftigt alternativ med kommande lagförslag.

Huggsexa om rådande bostadsbestånd verkar ha nått ett slutdatum.

Vad som behövs för att nå ända fram är politisk vilja. Eller politiskt ledarskap som det heter på kommunal nivå.

Det är knappast bankerna som klarar av att försörja medborgarna med bostäder. Möjligtvis till deras bankkunder som fått lånelöften.

Medborgarrätten är lika aktuell idag som vid 1900-talets början. Den heter inte pengar.

Pengar var också motivet till att hyresrätten satts ur spel, vilket den särskilde utredaren poängterade igår.

Insikterna från Medborgarsång av Heidenstam kan vara på sin plats:

Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.

Det är skam att sitta, som vi har gjort, och tempel åt andra välva,

men kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva.

Vi tröttnat att blöda för egen dolk, att hjärtat från huvudet skilja;

vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och bli det vi vilja.

Den sista versen kan avspegla hyresrättens framtid för den politiskt beslutande: Vi är och bli det vi vilja.

#metoo och skatteparadis – bara mörka nyheter

En vacker solig höstdag som denna i november månad har jag lust att blogga. Nyheterna cirklar kring som en hök över president Donald Trump och hans administration och familjeföretaget som har nära samarbete med president Vladimir Putin och hans favoriter med oligarker och familjeföretag.

Diskussioner kring ekonomiskt flykt till skatteparadiset väcker moraliska frågor kring Näringslivet och Malta, men även höjdarna inom företagsvärlden.

Den undergräver tilliten som vårt samhälle bygger på, säger finansminister Magdalena Andersson (s). Jag håller med.

Det känns som vi lämnat #metoo-debatten på Twitter med höjdpunkt i förra veckan, där Aftonbladets ledning fick en svettig vecka med att sammanfatta sina åtgärder för att prestera ökad stabilitet i nära relation med kommunikation. Här applåderar högerbloggarna som hökar.

Tänk att turtagning (som exempelvis i Marte Meo-metoden) ska lagfästas i samtyckeslagen. För barn är det naturligt med den turordningen och det borde finnas stort hopp att förvalta och utveckla den naturliga förmågan i förskolans regi.

Sedan har Göran Persson (s) uttalat sig om pensionssystemet, vilket fick mig att hoppa till. Skönt att ha honom med på banan. Det var trots allt under finanskrisen som beslutet om nuvarande pensionssystem fattades, vilket leder till förväntad fattigdom i ålderdomen för de som lämnar arbetslivet .

Nu verkar situationen i riksdagen vara tämligen oviss. Att komma överens om ett nytt pensionssystem kan vara svårt att ro i hamn.

Nu väntar de som kom till Sverige från och med 2015 att få bostad. Frustrationen är stor hos de som får bo bland lössen i en bilaffär i Jönköping.

Smått märkligt är också att Ekerö och Täby är benhårda i sin bristande förmåga att ta socialt ansvar för flyktingarna. Då med bakgrund till ”öppna era hjärtan”-politiken från moderaterna.

I Nyköping planeras flera billiga hyresrätter och utveckling av äldreboende befinner sig också i skarpt läge. Lösningen borde vara för Ekerö och Täby att bygga, men icke så.

Eller för Jönköping med en så tydlig KD-anda att värna sig om de svaga. Men även där finns det gott om hyckleri bland bönerna.

För socialdemokraterna har svaret i svenska modellen, i trygghet och säkerhet och välfärden på lokal nivå.

Nu befinner jag mig i Sjösa i skrivandets ögonblick. Vad passar bättre än strof ur en dikt som avslutning:

Där invid grå gärdesgårdsgrind

gula hängen dansar i oktobervind,

en björk i sin skimrande skrud

är höstens fagraste brud.

Ojämna steg i Ostlänken

Trafikverket meddelade igår att det blir en bibana mellan Skavsta och Nyköping istället för en direkt huvudbana till Skavsta. Det är alltså de framtida höghastighetstågen som ligger i fatet. Tidigare har Trafikverket och regeringen tagit jämna steg, men nu har Trafikverket satt ner foten. Skavsta får ingen egen station. Förslaget kommer lämnas till regeringen i januari nästa år och det finns möjlighet att diskutera beslutet, menar Einar Schuch, Trafikverkets regiondirektör som inte helt stänger dörren. Så här ser bibanan ut (Bild: Trafikverket).

Samtidigt menar kommunstyrelsens ordförande Urban Granström att förslaget inte är så hållbart tidsmässigt för Norrköping eller Linköping och heller inte för den delen ur ett nyttoperspektiv för Nyköpings kommun som lovat regeringen att bygga 7 500 lägenheter.

SN:s ledare stämmer också i bäcken:
”Ju smidigare och snabbare det går att transportera sig med tåg till Nyköping och Skavsta från norr och söder, desto större utvecklingskraft lokalt. Det är ju själva huvudanledningen till att så många har lagt så mycken kraft under så många år på att driva på för att Ostlänken ska kunna bli verklighet under nästa decennium.”

Med tanke på att det ligger två decennier av noggrant planeringsarbete är förslaget från Trafikverket knappast bättre. Tidigare infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (2010-2014) tog orden i munnen:
”Regeringen tar ny ytterligare ett steg mot gröna resor från dörr till dörr, genom att bygga nya spår fram till Skavsta flygplats.”

Det är mot den bakgrunden det är en stor förvåning att Trafikverket lämnar en regionalt förankrad idé till ovisshet.

Nu ligger förhoppningarna på infrastrukturminister Tomas Eneroth som får avgöra saken.

Ostlänken kommer att kosta 622,5 miljarder kronor, vilket är 100 miljarder mer än tidigare beräkningar. Den beräknas ingå i den statliga ramen för infrastruktur perioden 2018-2029. Tidigare sänktes hastigheten från 320 km/h till 250 km/h.