Inför kongressen satsar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på att ta striden gentemot SD. Han möter 1/3 av LO:s medlemmar som röstar på SD. Samma fråga har bitit sig fast även på landsbygden där besvikelsens och bitterhetens gift går till högerpopulistiska krafter. Det finns en ton hos dem som gått hem hos väljarna som Michel Moore lyfte fram, ångrade och fick äta upp efteråt. Vad han gjorde var att översätta missnöjet till en politisk röst i sitt kända tal.
It was an amazing thing to see, no politician Republican or Democrat had ever said anything like that to these executives and it was music to the ears of people in Michigan and Ohio and Pennsylvania and Wisconsin, the Brexit states.
Det handlade om att straffbeskatta biltillverkaren Ford med 35 procentig skatt om de flyttade sin verksamhet till Mexico.
Vad Thorwaldsson vill är att att socialdemokraterna ska släppa sargen och ge vanligt folk möjligheten. Då genom att sätta ett tak för kommunalskatten på 30 procent och öka det statliga bidraget till kommunerna för att utjämna kostnaderna. Hotet är “ovänskap”: ” Ibland tycker vi att de gör saker som inte gynnar LO-medlemmar. ” och “vad fan, hur tänkte ni nu”.
Inom socialdemokratin gillar ingen internt att bli ifrågasatt. Det ligger i partifinkulturens riktlinjer. Samtidigt finns det oftast två skarpa förslag emot varandra, vilket sker öppet i medlemsmötet. Jag gillar den kulturen eftersom där frodas en god ledarskapsegenskaper med högt i tak.
Kongressen saknar jag erfarenhet om, men många framstående politiker gör markeringar i media.
Även andra skarpa förslag finns bland motionerna till kongressen 8-12 april i Göteborg. Framför allt är det att generellt öka tryggheten, vilket är aktuellt på en rad olika samhällsområden. Framför allt handlar det om att öka sammanhållningen i samhället som håller på att slitas isär och falla sönder.
Förra veckan kom Ibrahim Baylan, samordnings- och energiminister, med ett viktigt budskap:
Tiden är slut att vi upprepar samma misstag. (—) För att nå bästa effekt behöver alla aktörer verka åt samma håll. Staten, kommunen, civilsamhället och näringslivet. Det är inte rimligt att samhällservicen minskar i våra socialt utsatta områden samtidigt som kommunen och andra aktörer identifierat ett större behov av samhällets närvaro.
Med invandringen kommer också en manskultur som saknats i Sverige och som mer funnits i fotbollskulturen konservativa väggar. På plan gäller det att veta var man ska stå (spelförståelse), positionering (disciplin) och lojalitet gentemot laget (ärlighet). Det finns bestämda hierarkier och regler för att förverkliga drömmen om att bli lagets stjärna. Men alfa-kvinnor eller alfa-hannar tillhör ytterligheterna i en jämnställd kultur.
För svenska män som anpassat sig till absurdum och som på sina håll lett till kvinnlig/mänsklig maktmissbruk. Något som Elsie Johansson i Allvarligt talat från 2009 (från 8:30) sätter ner foten “i ett mycket angeläget ämne”. Ordet rättvisa är på sin plats när en för dumsnäll och lättmanipulerad pappa blir utnyttjad och frånrövad vårdnaden över sina barn.
Oj, vad du tog i, tänker säkert någon. Nu var det faktiskt Michel Moore som också nämnde detta i sitt tal:
And on November 8th, election day – although they lost their jobs, although they’ve been foreclose on by the bank, next came the divorce and now the wife and kids are gone, the car’s been repoed, they haven’t had a real vacation in years, they’re stuck with the shitty Obamacare bronze plan where you can’t even get a fucking percocet, they’ve essentially lost everything they had except one thing – the one thing that doesn’t cost them a cent and is guaranteed to them by the American constitution: the right to vote.
Nu samtalade jag med en väljare med en pappa som älskar socialdemokraterna men sonen tänker rösta på SD för att inte har ett jobb.
Flera grannar tvingas flytta från bostadsområdet för att ge plats åt barnfamiljer från arabiska och somaliska enviskulturen som vägrar anpassa sig till svenska kulturen. Istället talar de sitt hemspråk med varandra, något som även finländarna gjorde på lekplatsen när vi kom på 70-talet och fick filmjölk hälld i brevlådan av svenska grannarna. Araberna och somalierna är inte rädda för svenska rasister och när en svensk förälder uppfostrar dem så biter de tillbaka och säger att “du har inga rättigheter att säga till mig”.
Nu är verkligheten långt ifrån lika hård på alla platser i Sverige, men ska vi ta otryggheten på allvar och attackera problemen så kan vi inte fortsätta låta vår laissez faire-kultur råda. Vad som behövs är politisk styrning på alla plan.
För att ungdomarna ska vilja bo kvar på landsbygden och de mindre städerna gäller det att locka till sig de globala företagen. Här har den Stefan Löfvens regering samspelat med Eskilstuna, Katrineholm och Västerås och fått Amazon att placera sin serverpark där. Men fler orter behöver locka till sig globala aktörer när de svenska storföretagen sviker. Många barn i skolan saknar idag framtidstro för arbetsmarknaden, vilket påverkar studieresultaten i skolan.
Nu är den politiska viljan stor att skapa ordning i det kulturella kaos som råder. Exempel finns det gott om. Här. Här.
Återigen blir jag imponerad av socialdemokraterna. Kongressen stundar och varje timma dit är full av politiska markeringar och exempel.
Vad som återstår efteråt är skapa spridning av arbetet.
